Jag tittar på facebookbilder på de som tar studenten i år. Bilder på folk i vita hattar och stora leenden. På de som är uppklädda till tänderna redo att gå på bal.
Och den enda tanken jag slås av är: Herregud vad små de är!
Jag minns ju min egen student som i går. Det var ju inte så länge sedan, tycker jag.
Jag hade ett par vita klumpiga klackskor med mig till skolan. Men sket såklart i dem. Gick i mina vita Adidas Gasell i stället. Typiskt mig.
Vid tolvslaget, då alla samlades på Torget för att kasta mössan och ropa hurra, kastade Henrik upp mig över ryggen och snurrade runt med mig. Med den självklara följden efter en lång dag och natts festande – jag började blöda näsblod. På hela min vita klänning.
Såg ut som ett mindre blodbad när jag stod på den sunkiga krogtoan och tvättade kläderna i pissljummet vatten. Kjolens slits hade dessutom slitits upp till en oanständig nivå efter att jag dansat för våldsamt.
Så tillbringade jag resten av kvällen i iskalla blöta, nerblodade kläder. Så jag hoppade över efterfesten och åkte hem i stället.
Det här var ju inte så länge sedan. Känns det som.
Det var år 2000. Tio år sedan. T-i-o.
Helt sjukt länge sen.
För att sätta det i perspektiv så var de som tar studenten i dag blott nio år gamla då.
God damn, vad jag är gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar