Äntligen isskrapande

Det är inte ofta jag ropar: JA, JAG FÅR SKRAPA BILRUTAN! Men i morse fick jag det, äntligen.
För andra gången den här vintern var det nämligen tillräckligt kallt att en tunn, tunn ishinna skulle lägga sig på bilens rutor.
Dessutom var det lite småhalt på vägen, vilket också kändes uppfriskande och lite roligt.
Trodde att jag älskade sommaren och värmen, men kan efter den här vintern – som inte kan kallas vinter – konstatera att snö, kallt och halt är att föredra framom regn och sju plusgrader.