Jaha, så var man en krympling också! Trots att jag inte ens är trettio fyllda så är min kropp slut. Finito, helt enkelt.
Att jag säger så här nu beror på att jag återigen har haft känningar av musarmen. För ett år sedan var det högerarmen, då flyttade jag musen till vänster men nu har även den checkat ut och gått hem.
Min kollega sa, helt sant och klokt, till mig att jag måste röra på mig, måste bygga muskler och måste träna mina stackars armar.
- Det kändes ungefär som att ge mig ett dödsbud. "Röra på mig" känns ungefär lika avlägset som att bli mamma.
Jag vet att hon har rätt, min kollega. Jag behöver få arslet från tv-soffan och börja gymma eller göra någonting. Men vad ska man göra när det är såååå tråkigt? Hmm, jag behöver inspiration...
Just nu äter jag i alla fall hellre upp min arm än går till gymmet!
1 kommentar:
Härligt Matilda,
Jag måste börja bli lite personligare i min blogg, lite djupare, lite mera som du...hihihi.
Härligt länk till min Blogg. nu blir jag stolt.
Kram på dej.
Kanske ses i helgen på open by night, skördemarknad osv..??
Skicka en kommentar