Det är väl en blandning av alkohol som ska ut ur systemet, det gråa vädret och trötthet.
Ångest kanske man kan kalla det helt enkelt.
Jag ifrågasätter allt. Alla val jag någonsin gjort, alla minnen jag har och alla känslor. Vad som är vad vet jag inte längre. Ifrågasättandet leder liksom inte till några svar, bara till fler frågor utan svar.
Åh vad jag skulle önska att jag inte var så här. Att jag kunde rycka på axlarna nån enda jävla gång. Nån enda. Eller åtminstone sluta analysera, gräva och känna efter. Bara vara liksom, konstatera att allt känns bra och att det därför är bra. För det känns ju bra, det är bara det där sista som min hjärna inte förstår.
Och nu inser jag igen att jag skriver en massa konstigheter som folk inte förstår och därför tolkar lite som de vill. Gör inte det. För det betyder ingenting. Jag behöver bara lufta tankarna lite.
4 kommentarer:
Fast jag förstår. Inte exakt vilka tankar du brottas med, men känslan. Så helt obegripligt blir det inte.
Och nästa gång du blir "sådär" så hör av dej så tar vi en promenad och rensar tankarna tillsammans. Antingen genom att prata om just dem, eller om nåt annat så du slipper ifrån dem ett tag =)
Det låter som en mycket bra idé vännen!
Det gör jag nästa gång, om klockan inte är mitt i natten alltså ...
Haha, nej, inte mitt i natten, tack. Har så många andra som jobbar stenhårt på att väcka mig trehundrasjuttioelva gånger då, så det räcker med det =).
Men när som helst annars <3
p.s. Vid akuta lägen är det dock ok att väcka mig även om det är mitt i natten, vet du ;-)
Så akuta lägen är det väääähäldigt sällan. Men tack! Tack för att du finns där! <3
Skicka en kommentar