Min kollega berömde mig just för mitt goda minne.
Och jag håller med. Jag minns massor med saker. Bara att det väldigt ofta är fel saker.
Som till exempel kan jag minnas vad jag hade på mig på en fest för tio år sedan, eller hurdana glas jag drack ur. Jag kan också minnas inledningen till en artikel om Carolina Gynning som jag läste för kanske tre år sedan. Som dessutom inte ens var särskilt bra. Och så kan jag minnas hurdana skor min kompis hade på sig på stan en dag för tre veckor sedan och länkar till konstiga hemsidor jag inte behöver kunna. Som exempel.
Men jag minns inte vilka konstnärer som är typiska för impressionismen, vad cumulusmoln egentligen innebär, när slaget vid Poltava var, vilket år FN bildades, vad näringsministern i Finland heter och vilken stad som är huvudstad i Kazakstan. Sådant som man liksom skulle kunna tänka sig ha nytta av att kunna.
Ibland är den konstig den där hjärnan.
2 kommentarer:
det har väl kanske nåt med intresse att göra. liksom.
Ja till viss del är det ju så och då det är ju förståeligt. Men ibland finns det liksom ingen logik i hur jag minns saker. Jag menar jag gillar inte ens Carolina Gynning. Det var bara något i texten som fick mig att fastna och minnas.
Skulle bara önska att det där minnet fanns när jag vill och inte när hjärnan vill.
Skicka en kommentar