Tusen pusselbitar och många som passar

I dag fastnade jag på jobbet. Dels eftersom jag hade en artikel som inte blev klar i tid och dels eftersom jag började diskutera förhållanden med min kollega. Och det var så himla intressant att vi satt i en halvtimme och diskuterade våra olika synsätt.

Han är helt övertygad om att människan inte är skapad för att enbart leva i tvåsamhet. Undersökningar som gjordes redan på 1950-talet visade att 60 procent av alla gifta människor var otrogna. I dag är säkert siffran högre, om jag får spekulera.
Därför anser han att det finns en inbyggd drift hos oss människor att vilja leva och ha ett förhållande med flera människor.

Om varje människa är tusen pusselbitar och man vill dela sitt liv med någon annan kanske bara 500 av de tusen bitarna passar ihop med den människan, trots att man älskar den. Då anser han att man kan hitta passande människor till de resterande bitarna någon annanstans. Så att alla ens tusen pusselbitar passar ihop med någon annans och att alla ens behov – intellektuella, sexuella och emotionella – blir uppfyllda. Så att man blir en komplett människa.

Och även om jag inte håller med är det ett väldigt intressant synsätt som fick mig att återigen fundera på det där med evig kärlek. Kanske orsaken till att så många förhållanden tar slut helt enkelt beror på att man har för få pusselbitar som passar ihop? Att man nöjt sig med 500 passande pusselbitar? Eller kanske pusselbitarna som en gång passat ihop blir nötta efter ett tag och glider ur varandra?

Fast om man nu lever i ett förhållande där typ 700 bitar passar ihop kanske man kan få de resterande att passa ihop med någon annans, utan att det betyder att man måste vara otrogen eller att leva i bigami. Om det bara är rätt pusselbitar som passar ihop med ens partner kanske man kan få resten av tillfredsställelsen genom kompisar, arbetskamrater och familjen? Att de uppfyller de delar som man saknar i förhållandet?

Jag vet inte vart jag vill komma med det här egentligen, jag blev bara så fascinerad av tanken på det där pusslet vi kallar förhållande. För ibland kan det vara ett pussel där det känns omöjligt att hitta den biten som passar med ens partner och ibland hittar man rätt bit vid första försöket.