Det har gått mer än ett halvår sedan kollegan gick bort. Så gott som varje dag tänker jag på honom fortfarande och minst en gång varje vecka kommer han på tal på redaktionen. Jag kan höra honom ibland. Hans envetna frågor och hans kommentarer när man lämnat ett jobb ihop.
Han satt nästan precis i mitt blickfång. Jag hörde det mesta han gjorde och såg hans datorskärm när han jobbade. När han vände sig ut mot redaktionen och flinade, den minen och blicken han hade då sitter fast i mitt medvetande. ”Annars då? Nåt nytt?”
Jag saknar honom.
2 kommentarer:
åh, matilda. jag saknar honom också jättemycket. varje gång jag skrev in hans lösenord och namn för att logga in på sidverkstan, varje gång jag måste trycka F4 istället för det vanliga "spara som" kommandot i photoshop..
kan fortfarande inte förstå att han inte kommer tillbaka och det är respektlöst av världen att bara fortsätta snurra som om inget har hänt.
<3 Kram fina Ida!
Skicka en kommentar