Så tror man att världen är god

Ur en mördares dagbok:

”Min vilja var att äta, men snittrösten ompratade busshållplatsen utanför, å sa att jag skulle mörda någon där, så jag gjorde nästan varma mackor. Kaffe å cigg på morgonen, busstidtabellen på svarta bordet, låg där dagen innan faktiskt kvällen innan också, fram till nu-mord-dag.
...
Också min psykologs röst har jag hört, och han sa du måste mörda, annars får du inte leva med oss, då tvingar vi dig till platsen för den levande begravningen av dig.
...
Ett snabbt hugg i pojkens för mig synliga höger sida, på nacken. Ett hugg i pojkens rygg, nedre position. Aaj! Nej! Aaa! (sprattel med ben).
...
Nu har jag gjort som alla sagt och menat att jag ska göra, och nu har dem ändrat sig, nu står det en polisman här verkar det som, menar han att jag har gjort fel?”

Fruktansvärt. Hur tror ni att han mår egentligen?