Kvinnodagen

I dag ska vi fira oss kvinnor, det är internationella kvinnodagen. Synd att en sådan här dag egentligen behövs. EN dag då kvinnorna uppärksammas för allt de gör medan männen får 364 dagars uppmärksamhet.
Fast det har sin funktion. Ju mer jämställdhet lyfts fram desto närmare kommer vi ett jämställt samhälle.

Samma sak är det med könskvotering tycker jag. Själva grejen i sig är förkastlig och på ett vis diskriminerande mot både kvinnor och män. Kvinnor anses bara komma in i styrelser för att de har rätt kön och mer kompetenta män blir åsidosatta tack vare att styrelsen måste ha en eller flera kvinnor kring bordet.

MEN, nu till det stora men:et. Könskvotering har en funktion. I och med att vi i dag tvingar in kvinnor i styrelserna eller på chefspositioner gör att samhället, eller vi som lever i samhället, sakta men säkert vänjer oss vid kvinnor i en ledande position. Vi gör det obemärkt och får en jämställd bild av samhället. Utan att tänka på det har vi blivit vana vid att lika många kvinnor som män är chefer.

För våra kommande barn blir skillnaden ännu större. Ända sedan de är små ser de kvinnor och män i alla olika yrkesroller och på olika positioner inom företag. De ser det naturligt att mammor är chefer och att pappor är hemmapappor. På så vis är deras världsbild annorlunda mot vår och när de sedan växer upp ser de inte människors kompetens i könet utan i hjärnan, där den egentligen sitter. När de väljer in folk i styrelser eller väljer folk till chefer väljer de alltså både kvinnor och män, helt naturligt.

Därför tror jag att könskvotering behövs, hur förkastligt det än känns.
För vi kvinnor är faktiskt lika bra som männen. Synd bara att så få fattar det.
Vill du läsa mer om kvinnors situation i dag rekommenderar jag den här artikeln från DN. Den var bra tycker jag.