Så fort Z klev innan för dörren till redaktionen sken jag upp och började prata i motsatsen till ultrarapid (vad det nu heter). Jättefort med andra ord.
Efter flera dagar ensam på stora redaktionen räcker det nämligen med att en människa visar sig för att jag ska bli glad.
Men nu har hon gått och jag är ensam igen. Ensam och ledsen.
Den enda trösten jag har är en äcklig chokladbit med mörk choklad, mandelmassa och någon geleaktig sörja, som jag fick från en farmor eftersom jag har namnsdag i dag. Men den är inte särskilt mycket till sällskap.
4 kommentarer:
Mandelmassa e äckligt!
Åh .. Grattis på namnsdagen då M!! :) å mandelmassa är super gott!!
Mandelmassa är gått men inte omgiven av mörk choklad och gele som smakar illa.
Och tack lillamy. :)
gott menar jag ju! Inte gått... hahaha! Och jag ska jobba med ord!
Skicka en kommentar