I dag slog det mig att ordet gift har två betydelser.
”Jag är gift” betyder att man har ingått äktenskap med en annan människa. Att älska i nöd och lust.
”Jag häller gift i maten” har en helt annan betydelse. Inget älska över huvud taget, snarare precis tvärtom.
Hur kommer det sig då att det svenska språket har valt samma ord för två ord med helt vitt skilda betydelser? Är det en hemlig mening med att vara gift? Betyder det kanske att vara gift är som gift – farligt och förstörande? Tänkte de som skapade ordet så eller är det kanske en olycklig slump?
En tankeställare va?
1 kommentar:
ja, svenska språket e bra underligt ibland
Skicka en kommentar