Va?

När min pappa var liten hade han den fula ovanan att säga va? så fort någon tilltalade honom. Han hörde ju vad den andra sa, men sa va? för att vara på den säkra sidan. Och för att få mer betänketid kanske?

Farmor och farfar blev förstås oroliga. Pojken hörde ju aldrig vad de sa. Kanske kunde han ha något fel på hörseln? tänkte de och tog med honom till doktorn.
Doktorn tittade i öronen men såg inget och bestämde sig för att göra ett hörseltest.

Gå och ställ dig där borta i hörnet, uppmanade han.
Va? svarade pappa förstås.