I dag råkade jag ut för en enkät. En man jag stötte på inne på matbutiken ville ställa en massa frågor, som ett led i en kurs han gick. Frågorna var av typen: ”Vem är du?” och ”Var skulle du säga att du är nu?” och skulle svaras på spontant med det första svaret som dök upp i skallen.
I alla fall så frågade han vart jag ville, lite med undermeningen vart jag ville med mitt liv. Och jag svarade att jag inte ville någonstans just nu, att jag var nöjd med var jag var. Sa att jag visst hade drömmar men visste inte riktigt vad ännu.
Så frågade han vart jag var på väg och så svarade jag ingenstans, att jag stod och stampade på stället.
Och jag kan inte bestämma mig om jag är nöjd att jag står och stampar på stället, eller om det i stället är tragiskt? Måste man sträva uppåt? Måste man försöka nå så jävla högt och sträva framåt, framåt, framåt?
Jag vill inte det just nu. Betyder det att jag är nöjd eller att jag helt enkelt blivit bekväm?
Är det tragiskt att inte veta vad ens drömmar är just nu? Eller är det bra att inte ha några, eftersom man då redan borde ha uppfyllt de man haft?
10 kommentarer:
Det betyder att du är nöjd just nu. Och det räcket väl, just nu...?
Det betyder att du är nöjd just nu. Och det räcket väl, just nu...?
Jag tycker faktiskt att hela den det strävan efter nåt bättre ofta förstör mer än den hjälper. Det är väl fantastiskt att kunna njuta av nuet ett tag?
Jag håller med dom andra här- kan man inte vara glad och njuta för det man har nu? Måste man hela tiden sträva efter mer? Tror man missar lite av livet då om man hela tiden stressar och tänker på vad man kan få istället för att stanna upp och njuta av nuet! :)
Håller med Tesa! Njut Matilda, de kommer säkert en dag när du känner för nya utmaningar!
Håller med övriga, varför ska det vara fel att nöja sig egentligen? Den allmänna hetsen är ju att man ska sträva högre och högre, med resultatet att fler och fler mår dåligt och går i väggen.
Varför inte bara lämna klättrandet åt de som verkligen VILL nå högre och högre. Kanske man en dag känner så själv också, men tills vidare ska man väl få nöja sig utan att nån ser ner på det.
Ja, det kanske är som ni säger. Att jag ska vara nöjd över att jag är nöjd. För jag känner ju mig nöjd.
Det är bara det att när jag svarade spontant på frågorna fick jag känslan av att jag är en loser som inte vill nånstans. Men jag är å andra sidan övertygad om att det kommer att vända, som ni skriver också och då jag vill prova något nytt. Just nu får jag liksom tillräckligt med utmaning genom mitt jobb, trots att jag jobbat här i sex och ett halvt år.
Åh, herregud Matilda. Jag kan inte svara på frågorna egentligen, men jag tror mig kunna säga att det är många, många, många som skulle vara bra nog avis på det du svarade killen i fråga. Vad fan är bättre än att du är nöjd och känner dej tillfreds med var du är och befinner dej i livet just nu? Jag tror också visst att du har drömmar, men inte känner nån panik att uppfylla dem just nu, vilket väl också är alldeles underbart?
Nej, du Matilda, gamle (!;-)). Njut du av att du är klok nog att vara nöjd och trygg i det du har.
Så tycker jag =)
OJDÅ! Det skulle faktiskt vara gamle VÄN där =). Inte bara gamla heller.... =D (hahaha, vilken jäkla miss, liksom!!)
Fö´låt!! :-S
Ja Erica, jag kanske ska se det så – som att det är underbart. För det är ju det egentligen! Och du, du får kalla mig bara gammal också! Hihi!
Skicka en kommentar