I går var jag till tandläkaren och fick skäll. Precis som det brukar vara.
Hon sa att jag borde gå dit oftare, att jag måste få bort tandsten om jag ska få mitt tandkött i skick, att jag hade hål i min ena visdomstand, att jag borde använda munvatten, att jag måste använda min eltandborste, att jag bör ta bort min tandställning på baksidan av framtänderna och att jag bör göra en tandköttstransplantation över min blottade tandhals.
Det enda som förvånade mig var att hon inte gnällde på att jag inte använder tandtråd. Det var typ det enda hon inte påpekade.
Och så sa jag ”Ja, jag ska gå till en riktig tandläkare...” varpå både tandsköterskan och tandläkaren började skratta. Menade ju inte så. Menade ju bara en tandläkare som inte är en jourtandläkare.
Förutom skället fick jag även tandsprätt i hela ansiktet, slipning av min vassa tand, hårt bortskrapande av tandsten, blodsmak i munnen och ett ännu ondare tandkött.
Som plåster på såren fick jag en fet räkning. En heldag av mys kan man säga.
12 kommentarer:
Åh. Nu blev jag verkligen sugen på att också ta mig i kragen och gå till tandläkare.
Inte.
Haha. Men det blev jag. Jag vill inte få lika mycket skäll i fortsättningen och så är jag lite skraj att jag ska typ tappa mina tänder. Så nu utlovas bot och bättring!
Så jo: Gå!
Tandköttstransplantation? Visste inte ens att något sådant existerade... ! Isåfall borde jag oxå ställa mig i den kön! :)
Jo tydligen finns det. Kostar nog en halv lön eller dylikt, men har man ont och jämt får inflammationer så kan det nog vara värt det. Tydligen är det tandläkaren som fixar.
Alltså, för att förtydliga: Man tar nog tandkött från någon annanstans i sin egen mun och syr fast på sina blottade tandhalsar. Man kan nog inte få nytt tandkött liksom. Inte som med en lever eller njure eller så.
Eller nu när jag funderat ett tag kanske hon sa tandköttsoperation?
Man kanske bara skär ett snitt och liksom drar ut tandköttet över tandhalsen? Jag vet faktiskt inte. Hur som helst tyckte hon att jag skulle göra det.
Åh, så där kände jag också tills jag fick världens gulligaste tandläkare. Kerstin. Hon är så fin mot mig fast jag glömmer min tandtråd. Jag älskar henne. Djupt.
Härligt!
Men alltså, egentligen var hon också snäll, jag var ju i behov av allt det där skället.
Jag hoppas att jag och min nya tandläkare som heter Kitty också ska utveckla en kärleksrelation. Jag tycker ju att det är ganska mysigt (på riktigt!) att få gå dit och bli lite ompysslad. Trots tandsprätt i hela ansiktet.
Åh, och att hon heter Kitty! Jag tänker på mamman i that 70's show!
Jag valde henne efter namnet i ärlighetens namn. Dessutom heter hennes tandmottagning ”Den snälla tandféns mottagning” eller något liknande. Man ba smälter!
Och förtydligande igen. Det var inte Kitty som skällde på mig. Det var jourtandläkaren. Kitty har jag inte besökt ännu.
Kan va en av de sakerna som ligger högst upp på min icke-gilla-lista i livet. Tandläkar´n. Nej fy tusan! =/
Jag hade tandställning som 14-åring vilket innebär att jag blev luttrad. Numera tycker jag det är helt okej. Trots att jag får skäll.
Skicka en kommentar