Har man alltid ett val?

De sprang båda två allt vad benen bar. Andan i halsen och nästan blod i svalget. Shit shit shit. Tänk om hon fick tag i dem, tanten i affären.
Det sista de hade hört var hennes röst som ljöd över parkeringen: Om jag kommer på er med att snatta en gång till anmäler jag er till polisen! Så våga inte visa er! Som tur var hade hon inte sprungit längre än dit.

Aldrig förr hade de varit så nära att åka fast. Hennes hjärta höll på att trilla ur kroppen. Av rädsla. Av adrenalin. De stannade till, pustade och flåsade. Han hängde på knäna och spottade några gånger i marken. Hon slog sig utmattad ner på en betonggris. Fy fan vad nära det var!

Hon stack ner handen i fickan. Fyra små bokstäver låg där, bokstäver som bildade namnet på killen hon just då var kär i. Vad skulle hon göra med dem? Stöldgodset, det som nästan fick dem att åka dit.
Hon stoppade ner dem i fickan igen och fingrade upp cigarettpaketet i stället. Sträckte fram det till honom och tände sedan bägges cigg. Fy fan vad nära det var!

Hon kom från en medelklassfamilj. Trygg uppväxt, föräldrar som hängde ihop. Han kom från ett skilsmässohem och hans pappa hade suttit inne. Båda två var i samma sits, tänjde på gränserna och sökte spänning och äventyr. Snattade, rökte och söp sig fulla. Båda låtsades vara välvårdade och ordningsamma hemma men var ett kaos inuti. Likadana fast med olika bakgrund.


Tre år senare.
Hon har på sig ett par Savannbyxor. Svarta, raka som sitter tajt över hennes smala ben. Har blond page och handväska. Och skor med en liten klack. Hon röker och festar fortfarande ganska hårt. Men snattar inte längre. Börjar ordna upp sig själv. Har betyg som är helt okej och blir kallad divig när hon inte hör.

Han har ett par svarta jeans. En kedja med nycklar hänger från en av henkorna ner i fickan. Har kortklippt lättskött frisyr och alldeles för utnötta breda gympaskor. Han röker fortfarande, ibland också gräs, och festar för jämnan. Snattar fortfarande men åker inte fast, tekniken är förfinad. Har gjort ett inbrott för att få tag i sprit en gång och är aldrig i skolan. Han börjar inte ordna upp sig. Han börjar ställa till det.

De var samma då, men är olika tre år senare. Han med trasig barndom, hon med mysig.
Valde hon rätt vid ett vägskäl och han valde fel? Eller hade de inget val? Var bakgrunden avgörande? Var den trygga barndomen det som fick henne att inse att vägen hon vandrade på var fel? Var hans trasiga det som fick honom att bara sjunka längre och längre ned?
Har alla människor verkligen ett val och vad är det i så fall som får vissa att välja rätt och andra att välja fel?


Nutid.
I dag är hon vuxen med ordnad tillvaro. Han finns inte längre.