När jag är ute på krogen pratar jag högt och lågt med allt och alla. Häromhelgen fastnade jag till exempel med en man i baren. Han var 45+ och vi började snacka drinkar som ledde till jobb som ledde till samhällsproblem och yada yada ni vet. Pratade säkert i en timme.
Och så där är det alltid. Jag fastnar på toan med tjejer, snackar strunt med den som är närmast till hands i baren, pratar med folk på dansgolvet och ja, helt enkelt är social. Utan att för den skull vilja ligga med dem eller ens hångla med dem.
Jag är likadan jämt. På Facebook, på jobbet, på stan, på nätet ... överallt pratar jag strunt med folk. Och jag tänker mig kanske inte för alla gånger hur det kan uppfattas. En del tycker säkert att jag säger för mycket, en del tycker jag är för vulgär, en del kanske tror att jag stöter på dem. Men jag bryr mig inte så mycket om det egentligen. Jag vet ju vad mina intentioner är. Och de är att få snacka lite och skratta lite.
Men i dag så slog det mig (eller egentligen först efter jag fick det påpekat för mig) att till exempel på Facebook, där det finns tredje parter som kan läsa det man skriver, kan saker lätt misstolkas. Om jag skämtar med någon kanske den tredje parten som läser inte förstår att det är ett skämt. Om jag har en viss jargong med någon kanske den tredje parten inte förstår det. Om jag är trevlig mot någon kanske den tredje parten tror att jag flirtar.
Och ibland kan det bara bli så fel.
Men jag vet inte. Ska jag behöva bekymra mig över vad folk tror och tycker? Ska jag behöva bekymra mig över att folk börjar sprida osanna rykten baserat på deras tolkningar av saker jag har sagt eller gjort? Ska jag verkligen behöva det?
Nej, är mitt spontana svar. Trots att Åland är grymt litet så tänker jag inte lägga band på mig och fundera en extra gång på vad folk kanske kan få för uppfattningar av det jag säger eller skriver. Jag vägrar. Då får folk hellre snacka en massa skit.
5 kommentarer:
NEJ! Det är ju det som gör du till du, och så intressant att "följa" (nu lät jag som en stalker, hehe); att du är så spontan och öppen. Och att du trots det ändå har nånslags tydlig gräns mellan det öppna och sådant som faktiskt är privat.
Men åh vilka snälla ord. Säger du så där snälla saker så gör det inget att du stalkar mig. hehe.
Nej, men på riktigt: Bra att du säger så, för det är så jag vill och menar att det ska uppfattas. Och eftersom du inte känner mig egentligen betyder ju det att alla inte misstolkar mig i alla fall.
Nej klart du inte ska sluta. Det är ju du! Och jag, vi är likadana. Jag pratar också med allt och alla. Som jag sa tidigare tror att det faktiskt är nåt "svenskt" att vi är sådana. Och tyvärr uppfattar vissa Ålänningar oss då som flörtiga. Vet inte hur många gånger jag fått höra att jag flörtar med både den ena och den andra. Fast sen är ju jag faktiskt singel också så kanske därför folk tror det mera. Man ska nog lite smått fundera på hur man uttrycker sig i vissa situationer men absolut inte ändra på sig :)
Eller så är det helt enkelt ett släktfel! Haha!
Och ja, jag ska fundera lite mer, men jag tänker nog inte ändra på mig särskilt mycket. Och inte du heller hoppas jag!
Nej, nej, nej Matilda. Du ska inte ändra dig nåt och vara nån annan än så som du är. Du är ju bara du - och det är så vi vill ha dig =)!!
Skicka en kommentar