Satt och ropade "ge mig ett T" för mig själv i bilen hem från jobbet och skrattade hysteriskt. Tänkte på den där Hipp hipp-sketchen ni vet, när de beställer något att dricka.
Lite senare började jag nästan gråta över att det var så vackert när helljusen och frosten gjorde att buskarna glittrade och glimmade. Som om det var små stjärnor i dem.
När jag kom hem blev jag oprovocerat jättearg över att pojkvännen hade på surroundljudet. Det bullrade och skallrade och var allmänt högljutt.
Alltså. Hysteriskt skrattanfall för mig själv, gråtattack över löjlig frost och oprovocerat arg över en skitsak inom loppet av några minuter. Det kan bara betyda att jag verkligen verkligen behöver gå och lägga mig nu.
2 kommentarer:
Tycker det låter misstänkt mycket som massa hormoner...eller, det är den förklaringen jag får på allting. Så jag tycker vi fortsätter skylla på dem. Deal?
Haha, ja kanske man kan reagera så på grund av hormoner också. För egen del är jag oftast så där när jag är sinnessjukt trött – som jag var också.
Skicka en kommentar