Börjar ledsna på att jobba kväll nu. Tredje veckan i rad, om inte mer, som jag jobbar merparten eller hela veckan kväll. Jag har hoppat in för andra sjuka och den här veckan var det bara min vanliga kvällsvecka. Önskar just nu att jag hade sagt nej.
Visst, det är ju trevligt med lediga förmiddagar. Suga åt sig det lilla ljuset som finns och ha lite energi till att göra något nyttigt hemma. Och gött att inte behöva stiga upp halv sju.
Men det suger att aldrig se sin pojkvän och att samtala med honom per sms och lappar på bordet. Det suger också att sitta på jobbet nästan helt utan arbetskamrater en hel dag. Det suger att aldrig kunna träffa vänner, att alltid känna sig utanför. Det suger att äta torr matlåda framför datorn.
Det optimala skulle vara att ha lediga förmiddagar så man får mycket gjort men ändå ha lediga kvällar så man hinner umgås med folk. Och jobba några timmar däremellan. Halv två till fem typ. Det skulle vara något det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar