Ett och ett halvt år efter olyckan var ärendet uppe i rätten i går.
Känns jobbigt. Känns väldigt orättvist faktiskt. Orättvist att behöva gå igenom en jobbig rättegång för en olycka som man själv inte kunnat förutse, inte kunnat gör något åt.
Ingen av dem, varken pojkvännen eller mopedisten är vinnare i ett sådant här fall. Ingen är skyldig egentligen. Mopedisten lite mer än pojkvännen om jag får säga vad jag tycker. Men jag är partisk.
Men hur kan man anklaga mopedisten för något när han blivit väldigt skadad? Hur kan man låta honom ta skulden när han redan fått betalat för det? Med en del av sitt liv, kan man säga.
Och hur kan man anklaga pojkvännen för det? När han inte över huvud taget såg mopeden. När det var mörkt och mopeden inte hade någon lampa? Hur kan det vara pojkvännens fel?
Jag skulle önska att rätten säger att det var en olycka som ingen kunde göra något åt. Att ingen får skulden. Att båda får full ersättning från försäkringsbolaget.
Men det är en utopi. Något som inte blir verklighet. Det kommer inte att bli så. Och jag bävar för det värsta.
2 kommentarer:
Förhoppningsvis skipas rättvisa. Det är det systemet är till för. Och förhoppningsvis blir det som du hoppas, att det är vad som anses mest rättvist i det här fallet.
Malin: Jag tror inte att rätten ser det så. Jag tror att de måste hitta en syndabock och befarar att det är pojkvännen som blir den.
Men vi får se. Och hoppas under tiden.
Skicka en kommentar