Ibland är jag Den Duktiga Flickan

När jag förra helgen var på middag med fyra av mina kollegor började vi prata stress, utbrändhet och fenomenet Duktig Flicka.
För ett tag sedan var jag på en föreläsning om just detta och blev märkbart berörd. Jag är Den Duktiga Flickan. Tar på mig för mycket. Jobbar för mycket. Har för höga krav på mig själv. Och mår dåligt om jag inte uppfyller alla krav som jag själv ställer på mig själv.

T tog fram en bok som heter just Diagnos: Duktig. På framsidan finns en bild på en bettskena. Av oss fem runt bordet hade fyra en bettskena. Alla kände sig som den duktiga flickan och kunde bocka av flera punkter när vi kom till stressymtom. Skrämmande!

Jag lånade boken av T och trots att jag bara har börjat läsa den slås jag av insikt. De skriver om mig. De skriver att om inte jag tar och lugnar ner mig kommer inte bara magkatarr, bettskena, spänningshuvudvärk och magsår att vara symtom. Panikångest, extrem trötthet och depression finns runt hörnet.

Och grejen är att jag egentligen redan vet det här. Jag har vetat det i minst ett års tid. För er som minns har jag också skrivit det här. Ångestattacker, känslan av att ingen bryr sig - inte minst jag själv - och trötthet hela tiden.

Problemet är bara att jag inte vet hur jag ska ta mig ur det. Jag försöker skita i att ha hemmet perfekt. Men allt annat, alla andra osynliga krav som jag och omvärlden ger mig kan jag inte värja mig emot.
Jag kan inte låta bli att påverkas av andras hurtighet. Att de orkar träna och hålla sig i form. Jag kan inte låta bli att känna skuld då jag äter snabbmat för att jag inte orkar laga mat eller när jag inte handlar ekologiskt.
Eller när jag inte är världens bästa flickvän. Eller inte har snygga kläder. Eller har ett fint hem. Eller ..... pust. Jag kan fortsätta i evigheter.

Men faktum är att INGEN lever upp till de där kraven. Man kan inte göra karriär samtidigt som man bakar allt sitt bröd, sköter större delen av hemmet, handlar miljömedvetet, är väldens bästa sexpartner, har huuur mycket tid som helst med vännerna, har en stimulerande hobby och ett hem som skulle platsa i vilket inredningsmagasin som helst.
Ekvationen går inte ihop. Ändå är det det många strävar efter att uppnå. I stället uppnår man ett platt fall.

I boken beskrev de situtationen ganska bra:
"Det finns ingen hejd på vilka krav duktiga flickor känner i dag. Först och främt kravet på en lyckad karriär. Utöver det försöker de förtvivlat se ut som modellerna i Damernas Värld. De läser Elle ála carte och drömmer om timjanstekar och martinis i coola glas medan orken bara räcker till spagetti med tomatsås. De prenumerar på Sköna hem och skriver långa listor på allt som ska åtgärdas hemma, där tar energin slut men drömmarna och kraven finns fortfarande kvar.
Att komma hem efter en stimulerande arbetsvecka till ett vackert hem, sätta en deg och svida om inför helgens övningar med vännerna är ett minimum för många av dessa unga kvinnor. Så ser deras bild av livet ut - förmedlat av månadsmagasin, reklamkampanjer och Hollywoodfilmer.
I verkligheten kämpar de flesta med sin karriär och kommer vid arbetsdagens slut hem till en ganska stökig bostad där veckans smutstvätt svämmar över i tvättkorgen, sängen är obäddad och köksbordet smuligt. Kylskåpet är tomt och kroppen vill bara lägga sig under en filt på soffan".

Jag tror bestämt att författarna känner mig.