Min allra första semester. Någonsin. Året var 2003 och jag var 22 år.
En blåsa, två blåsor, 40 graders feber, akuten, tre blåsor, diagnos ställd: Vattenkoppor. Och på bara några timmar hade kopporna mångdubblats. 50 stycken i ansiktet. 100 på magen.
En dag senare. 500 på magen. 500 på ryggen. 150 i ansiktet. 50 runt öronen. Två på benen. Frustration.
Nätterna igenom satt jag med en söndertvättad t-shirt och strök och gnuggade längs min sargade blåsfulla kropp.
Får ont i magen bara jag tänker på hur fruktansvärt det var. Jag har många gånger tackat gud för att jag hade så hög feber att jag den största tiden låg och sov. Skulle ha blivit galen annars, blivit inspärrad med tvångströja.
I natt hade jag samma fruktansvärda känsla igen. Vaknade vid fem av att det kliade och kliade och kliade. Satt och gned täcket mot mina sargade händer och fötter för att stilla det fruktansvärda.
Valborg var som sagt mysigt, men i dag förbannar jag att jag satt ute till tolv och blev myggbiten.
Jag är helt täckt med myggbett. Som kliar. Fruktansvärt mycket.
5 kommentarer:
Ja jisses, dina vattkoppor kommer jag ihåg! Stackare...
Jag har också fått en massa myggbett. De kliar något enormt. :/
Alexandra: Ja, det var inte kul. Usch!
Petra: Visst gör de! Jag tror att de brukar vara extra giftiga (eller om vi är extra känsliga) nu på våren. Normalt sett brukar jag knappt känna av att myggorna bitit mig.
Jag känner alltid av myggen. Det brukar blir variga och infekterade. Det ser inte snyggt ut på min högerarm just nu. :/
Petra: Usch! Stackars dig! Jag lider verkligen med dig.
Skicka en kommentar