Jag är en otroligt positiv människa i grund och botten. Faktiskt är jag en jobbigt positiv människa. Så jobbigt positiv att andra typ irriterar sig på mitt jobbigt positiva synsätt.
Hela min livsinställning är därför väldigt enkel. Jag ser sällan problem i sådant som inte är problem, jag grämer mig inte särskilt mycket, jag blir sällan riktigt arg och jag är verkligen inte bitter. (Må förresten döden ta mig om jag blir bitter!)
Men i dag har jag knappt stått ut med mig själv. Jag har varit positiv och glad innerst inne men allt som har kommit ur min mun har varit cyniskt, bittert och nedlåtande.
Jag har gnällt över att "jag minsann får sitta och göra de här tråååkiga tabellerna", att "jag minsann jobbar elva timmarsdagar", att "jag minsann ska jobba på fyra olika tjänster på samma gång", att "jag minsann har mycket att göra".
Till slut ledsnade till och med jag själv på mig själv. När jag hörde mig gnälla över tabellen för sjunde gången bet jag mig i tungan. Håll käften gnällfia, hade jag lust att ropa till mig själv.
I morgon tänker jag vara tyst. Hela dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar