tisdag, maj 13, 2008

Skjuter upp det så länge jag kan

Jag hade en enda mission i kväll: Fylla i deklarationspapprena.
Det är inte särskilt jobbigt. Ska räkna ut reseavdraget och kolla att studielåneskulden har dragits av rätt och att inkomsterna stämmer med lönebeskedet.
Beräknad tid: cirka en halvtimme.

Trots detta drar jag mig för att göra det. Sätter mig här, glor runt på bloggar. Rensar kattlådan. Går in på H&M och beställer två klänningar. Till bröllopen. Tror dock inte att jag kommer att ha någon av dem på något bröllop.

Så går jag efter en påse ostbågar. Mumsar i mig flera stycken bågar. Gosar lite med katten som ligger utslagen på vardagsrumsgolvet. Slår på tv:n. Plockar i diskmaskinen.
Och går runt i lägenheten. Jag har verkligen inget vettigt att göra. Är till och med rastlös. Men trots det sätter jag mig inte med deklarationen.
Varför fungerar jag helt irrationellt?

2 kommentarer:

mamaMill sa...

Du är inte ensam, ibland är helt enkelt disken mera spännande än allt annat ^^

Matilda sa...

Men varför är det så? Är det bara för att det är ett måste som man inte vill göra det? Skumt i alla fall.