Jag är världens lataste människa. (Om man bortser från att jag faktiskt kom iväg och sprang.)
För några nätter sedan kanade täcket i sängen så långt ur påslakanet att jag i stället för att försöka få tillbaka det i, drog ur det helt och lade täcket ovanpå påslakanet i stället. Tänkte i mitt stilla sinne att jag nästa dag skulle byta lakan och tänkte att en natt på det där konstiga viset var okej.
Nu har det gått tre dagar och tre nätter. Jag har inte bytt lakan ännu. Jag har heller inte bemödat mig att stoppa tillbaka täcket i påslakanet.
Nej i stället har jag vaknat varje natt för att jag:
1) har frusit eftersom jag bara haft påslakanet på mig
2) har haft påslakanet tvinnat runt mig som en korv
3) eller båda ovanstående.
Och tror ni jag gör något åt saken? Ha!
Ligger nu i sängen med påslakanet närmast kroppen och täcket ovanpå. Det går nog bra en natt till.
2 kommentarer:
Hihihi ja det där är nog du i ett nötskal det!;) Inte just att du är lat, men alla andra skulle ha fixat det redan iaf!
Jag är lat! Och jag vet att det är typiskt mig. Allt som är tråkigt eller tidskrävande eller kräver mer än ett moment drar jag mig för. Jag får verkligen inte saker gjorda.
Finns det något botemedel? Uppåttjack? Samtalsterapi för all framtid? Piskrapp på ryggen varje gång jag sätter mig ned?
Jag går med på vad som helst!
Skicka en kommentar