Han var som en liten sparv, en känguru-unge som låg i mammas påse. Alldeles för liten egentligen, men fortfarande fullkomligt perfekt. In i minsta detalj. Trots att han bara är ett litet ljuvligt sött ett och ett halvt kilosknyte.
Och jag, jag tror jag är kär. Hjärtat sa bom bom bom, tick tick tick när det fick se den nya lilla människan.
2 kommentarer:
Och jag, jag ska få se honom imorgon. Längtar!!
Åh så mysigt!
Skicka en kommentar