Det är otacksamt att vara journalist. Läsarna är aldrig nöjda.
Ena dagen ringer de och säger: ”Ni skriver bara negativa saker i tidningen. Aldrig får man se något positivt och trevligt utan bara elände.”
Vi lyssnar och gör ett skittrevligt reportage med blommor och annat lull och möts av nya samtal:
”Herregud, inget kritiskt i hela texten. Är det meningen att ni aldrig ska granska saker? Vad menar ni med texten egentligen? Skriver ni det för att håna oss?”
Ja, vad säger man? Jävligt tröstlöst jobb jag har i alla fall.
Men å andra sidan. Det är väl det som sporrar? Att det liksom aldrig är nog och att man (jag) hela tiden vill bli bättre, göra bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar