Att sparas i en liten ask

Jojjo, eller Milda Martha som hon heter i min värld i mitt huvud, skriver fina fina ord när hon ger mig en såndärn bloggutmärkelse eller vad det heter. Och jag, jag blir helt pirrig, glad och sprudlande och vill spara det fina någonstans. Någonstans där inne, redo att plockas fram när fittfanhelvetesdagarna kommer.

Magkänsla-Matilda: Du ger mig en bra magkänsla. Och du har fått ut mig i joggingspåret ett par gånger. Plus att du twittrar och verkar sopa mattan med mig i wordfeud. Vad finns inte att gilla där?

Dito Milda Martha, dito! Jag gillar dig med!

Jag skulle svara på enkät också. Så det gör jag.
1. Varför började du blogga?
För att jag skulle peppa mig själv att sluta röka. Ehhrm, host, harkel. Ja, jag gjorde det också, i fyra års tid. Nu feströker jag. Ibland på torsdagar också.

2. Vad har du för mål med bloggen?
Inget. Jag skriver för att skriva av mig. För att få utlopp. Och för att få respons, uppmärksamhetshora som jag är. Typ.

3. Vilka bloggar följer du?
De i länklistan. Några till sporadiskt. Har omedvetet dragit ner på antalet bloggar jag följer eftersom jag inte har något liv annars.

4. Favoritfärg?
Grön. Och röd. Och rosa. Och orange. Fast kläderna är för det mesta svarta.

5. Favoritfilm?
Brukar alltid svara ”The usual suspects”. Gillar filmer man vill se om sekunden efter att de är slut.

6. Vilket land/länder drömmer du om att besöka och varför?
Alla? Just nu vill jag mest av allt åka till Barcelona och äta tapas och dricka vin.

Och så ska jag skicka utmaningen vidare till andra fina bloggare. Så jag skickar till:

• Störtsköna Johanna som är så olik mig med samtidigt så läskigt lik mig. Som är så rolig att jag skrattar högt men också kan vara väldigt allvarlig och ärlig. (Men den sidan får man inte se riktigt lika mycket av nu, när hon bloggar ”offentligt”.) Dessutom gör hon cupcakes!

• Inte skyldig. För att hon är så jävla skön. Som säger att hon ska skicka bomber till mig och överraskar med något helt annat. Som är ärlig och härlig och alldeles alldeles underbar.

• Egon. Som känns som min Egon på något vis. Som är den bloggare som jag har följt så länge så länge att det känns som att jag känner henne, jag fastnade vid första inlägget jag läste. Hon har ett stort hjärta, en klipsk skalle och är en härlig person med många bottnar.

Alltså, jag skulle kunna fortsätta skriva hyllningar till alla i länklistan, men ölen är slut och jag är trött. Jag får återkomma med resten en annan gång.