fredag, september 30, 2011

Jag har börjat på det här inlägget sju gånger nu. Vet fortfarande inte vad jag ska skriva. Vet inte vad jag vill säga. Vet inte vad jag vill.

Ibland vill jag skrika fuck you åt hela världen och riktigt på riktigt börja röka igen. Tänker, vad spelar det för roll? Jag är ju ändå både fucked up och värdelös. Varför inte lägga på med svårmod och ångest och annan skit?

Nästa stund vill jag polera glansen. Bli duktig, bli bra. Bli lycklig. Göra det folk gör mest, leva liksom.
Bestämmer mig och inreder i skallen och bygger upp det - drömlivet.

Äsch. Jag vet inte vad jag vill. Jag är ett vakuum. Jag är inte helt lycklig. Inte så där innerst inne. Inte i varje cell. Inte så som jag tror att det ska vara.
Och jag vet inte om jag orkar eller vill göra något åt det heller. Rädd för vad jag skulle bli och vara om jag kände mig fullkomlig. Rädd för allt som skulle kunna ändras.

Och vad jag vill säga med det här? Ingenting. Jag bara lättar på trycket över bröstet.

8 kommentarer:

inte skyldig sa...

Jag tror att många känner så vissa stunder. Mer eller mindre. Jag har aldrig haft lust att börja röka men jag har många gånger känt att åååh fuck you världen. Men tur att du verkar må bättre idag.

Matilda sa...

Ja, jag mår lite bättre men känner fortfarande för att ge fingret. Dock inte riktigt lika starkt som i går.
Det är så skumt att man (jag iaf) har sådana här dippar med jämna mellanrum. Men man kanske måste ha dalar för att ha riktiga toppar, eller vad är det klyschorna säger?

inte skyldig sa...

Ja så är det nog.

Linda sa...

Kvinnor kan ofta koppla sina dippar till sina cyklar om en har koll på den. Värt att tänka på och komma ihåg att vara extra snäll mot sig själv just då.

Matilda sa...

Fast det har inget med det att göra den här gången i alla fall. Har varken mens, ska ha mens eller ägglossning.
Jag brukar överlag inte drabbas så mycket av sådana problem faktiskt, som tur är. Ibland blir jag lite grinig innan mens, men det är allt.

Erica sa...

Men det var väl en himlans tur att du lättade på trycket, tycker jag. Först då det kan bli lättare att andas igen ju =)

Kram på dig

Matilda sa...

Sant så sant. Och när ingen finns till hands att spy ut gallan över så blir bloggen ventilen.

Erica sa...

Jag finns alltid till hands!! Kom ihåg det..men annars så finns ju också bloggen, jo =)