Jag tror inte att jag insåg hur trött jag var tidigare. Inte en ledig oplanerad helg sen jagvetintenär och massor av aktiviteter på veckodagarna. Jag klagar förstås inte, jag älskar att ha saker att göra men ibland behöver man återhämta sig, samla nya krafter och bli vanlig människa igen. Supermänniskalivet är nämligen ganska tungt.
Därför gjorde långledigheten underverk med mig.
Jag och syrran gick långsamt på stan i fredags. Tittade i affärer, åt lunch länge, satte oss på en bänk på gågatan och drack kaffe. Storhandlade och åkte hem och drack vin. Lördagen var lika lugn och melankolisk. Vi röjde i trädgården, plockade undan sommarsaker och planterade lite ljung i stället för de döda sommarblommorna. Så lagade vi mat och drack vin igen.
Och så där har vi hållit på sedan hon kom på torsdagen. Lunkat på i vår takt och druckit vin för att det är gott. Tjuvrökt lite.
I dag känner jag mig nästan som en ny människa. Full av energi och lust och glädje. Jag är visserligen trött, men ändå inte så där inimärgentrött som jag har varit den senaste tiden. Bara vanligt måndagstrött.
Så nu ska jag ta tag i en massa saker som jag borde ha tagit tag i för länge länge sedan. Göra iordning en loppislåda som jag och L ska sälja, sy in mina röda jeans, planera matsedel för en vecka framåt och i största allmänhet vara duktig, ordningsam och strukturerad. Bli en ”doer” som jag gnällde över häromsistens.
Eller ja, vem försöker jag lura? Jag ska FÖRSÖKA bli duktig och ordningsam i alla fall. Gott nog när det gäller mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar