Jag vet att jag kan vara ganska fumling och klantig, men att jag var så här dum visste jag inte. Mitt ben värker och värker av den enkla orsaken att jag gick in i ett bord. Dumma jag.
Jag var stressad förstås, tittade inte riktigt vad jag gjorde utan gick i full fart framåt och rakt in i hörnet på min kollegas skrivbord. Trodde på riktigt att benet gått av. Har nästan aldrig känt en sådan smärta.
I går gjorde det så ont att jag haltade hela kvällen. När jag efter mycket om och men vågade dra ner byxorna och kolla på skadan var det mycket riktigt en lårkaka. Ni vet en sån som idrottare får när de gör sig riktigt illa.
I dag kan jag inte böja mig ner. Hela lårmuskeln stramar när jag rör mig och jeansen spänner och trycker på ett obehagligt sätt. När jag skulle gå upp för de tre trapporna till redaktionen kände jag mig som en gammal dam. Min lårmuskel måste fått sig ordentligt med däng.
Fy fan. Dumt huvud får kroppen lida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar