Längst där borta, fem vagnar bort börjar vårt kök. Jag står vid den sjätte vagnen.
Vem hade kunnat tro att man skulle dö på kuppen när man köper kök? I dag är jag mer eller mindre handikappad. Kan inte räta på ryggen ordentligt utan att det värker längs hela ryggraden. Kan inte böja på fötterna utan att det känns som om tårna ska trilla av. Och att lyfta tekoppen till munnen känns som ett träningspass.
Som ni förstår var det ingen nöjestripp till Ikea i går som vi våra dumskallar hade trott. 160 kollin att plocka SJÄLVA från ta-det-jävla-självlagret. Sex stora packvagnar blev det tillslut. Den där varuhämtningslistan tog liksom aldrig slut.
Det var längesen jag luktade så mycket svett utan att ha tränat. Vågade knappt ta av mig skorna när jag kom hem strax innan midnatt i går. Risken att jag skulle däcka i hallen av lukten var nämligen överhängande.
I dag känns det som om jag skulle varit magsjuk i en vecka. Lika slut i kroppen. Men ser jag förbi det så känner jag en gnutta glädje längst inne i mig. Vi har ett kök!
Ångrade oss i sista stund också. Gjorde om överskåpen och placeringen av spisen. Valde träbänkskivor i stället för laminat eftersom pojkvännen blev kär i ekbänkskivan när han såg den. Och så valde vi en diskho med två hoar i stället för en. Hoppas bara att vi inte ångrar oss tillbaka!
4 kommentarer:
Nej jag tycker ångringen låter vettig =) Men fy fan, kan personalen inte liiite assistera när det handlar om att hämta ihop ett HELT kök?
Camilla: Tydligen kunde de inte det... Men jag har förstått att deras lager är det största i Sverige och för att få det att fungera bygger det på att alla får plocka sina varor själva. Tungt var det i alla fall.
Vill du komma och hjälpa till att skruva ihop det sen? Bara 160 kollin med skruvar och gud vet vad! =)
haha, herregud vad med vagnar!
Egon: Skojar du!? Det var lite jobbigt när vi skulle flytta fram en halvmeter... Vi fick springa längs hela kassan.
Skicka en kommentar