Jag har alltid varit extremt morgontrött och i stort behov av sömn. Därför har hela mitt liv varit en enda kamp mot väckarklockan. Jag borde till exempel ha världsrekord i snoozning. Två timmar är liksom ingen match.
När jag var ung och väckarklockan ringde vaknade jag knappt utan tryckte av den i sömnen. Jag flyttade den långt bort från sängen för att jag skulle tvingas gå upp och stänga av den men det ledde bara till att den stod och skrek i ett hörn medan jag låg och sov djupsömn i sängen.
Därför var det högsta nöjet att strunta i att stänga av väckarklockan när det var helg. Då kunde jag nämligen vakna, stänga av den och SOMNA OM med gott samvete. Fatta lyckan!
2 kommentarer:
Haha, den där snooz-klubben är jag också med i!
Gött! Tillsammans mot morgonpigghet, eller vad det nu kan heta.
Skicka en kommentar