Jag skulle aldrig ha läst Nattfåk. Drömde den vidrigaste mardrömmen på flera år i natt och det enda jag kan tänka är att min hjärna fabulerat ihop något sådant vidrigt på grund av boken.
Nu, i dagsljus, känns drömmen inte så läskig, men i natt låg jag och skakade och kramphöll i pojkvännen.
Jag tvingade upp ögonen och låg och stirrade ut i rummet för att hjärnan skulle förstå att jag låg i mitt sovrum, hemma i huset, här där jag är trygg, att jag inte fortfarande drömde. Tittade på böckerna i bokhyllan, på de gamla cd-skivorna, på garderoberna. Men ingenting hjälpte.
Jag var i något slags mellanting mellan vaken och dröm och var övertygad om att om jag kollade på klockan skulle den visa 666 på något vis. Och att det var helt tyst i hela huset gjorde allt sjukt skrämmande.
På något sätt lyckades jag styra in mina halvvakna tankar på bloggen och då kom bloggaren Alexandra Malmqvist-Olsson som bloggar på alexmo.se upp i drömmen.
Och på något underligt vis gjorde hon mig trygg och lugn. Så trygg och lugn att jag somnade om. Utan mardrömmar.
Så jag vill mest säga tack! För att du fanns där i min hjärna.
Och så behöver vi inte tänka på att jag är sjukt bloggskadad som drömmer om och blir trygg av andra bloggare.
2 kommentarer:
Åh jag vet! Jag läste den i soras, råkade läsa på kvällen - men det GÅR JU INTE! Efter att ha sovit sjukt oroligt och haft dimma och spöken och skit runt sängen läste jag ut den - på dagtid, de två dagarna efter. Huvvaligen!
Samma här. Läste ut den en dag i stället för på kvällen. Jag är livrädd för okulta grejer och blev sjukt skrämd. Huvaligen!
Skicka en kommentar