måndag, augusti 15, 2011

Gången då jag drack kattbajs

Det här med kaffe är ju en het potatis här på redaktionen om ni inte har förstått det redan. Ett gäng, inklusive jag själv, har gått ihop och startat en egen kaffeklubb eftersom det blaskiga kaffet som bryggs nere i matsalen inte passar våra smaklökar. Vi vill ha mustigt, svart och starkt kaffe. Så vi köper det själva.

Det förs noggrann statistik över vem som har handlat och det skälls mycket på de som dricker mycket men sällan köper. Och förstås är det krig när kaffet är slut.
Alla går och muttrar och gnäller och ger pikar åt den som för närvarande handlat färst (ja, man komparerar faktiskt ordet så; få, färre, färst) paket. Koffeintörstande och trötta, som man blir utan kaffe.

Även när vi inte slåss om kaffet på redaktionen pratar vi kaffe. Vi kivas om huruvida man ska ha socker eller mjölk i kaffet eller om det helt enkelt ska vara svart, utan något i. Vi pratar euforiskt om olika smaker och skryter om kvarnar som maler exakt rätt antal koppar bara genom att trycka på en knapp.

Men nu har jag något som garanterar tystar mina kollegor: Jag har nämligen druckit världens dyraste kaffe.
Kaffet heter Kopi Luwak och kostar runt 200 euro kilot. Det skördas endast i Indonesien och i Filippinerna och smaken är mjuk och len. Som kaffe utan bitterhet ungefär.

Så särdeles speciellt var det dock inte. I smaken alltså. Däremot är det speciellt om man tittar på tillverkningen. Bönorna har nämligen passerat genom det kattliknande djuret luwak. Ja, jag menar GENOM. Djuret äter kaffebären och bajsar sedan ut bönorna som rengörs och rostas.
Joråsåatte. Jag har druckit kattbajs.

Publicerad i Ålandstidningen
.

4 kommentarer:

Jojjo sa...

Jag är faktiskt ändå lite nyfiken på att prova Kopi Luwak, bara för att... finns nåt café i Göteborg där man kan köpa det men borde ju finnas i Sthlm också.

För övrigt får det mig alltid att tänka på filmen "The Bucket List" där Jack Nicholsons karaktär går runt med sin sifon utan att veta hur kaffet tillverkas, haha.

För övrigt: Önskar jag hade dina kollegor. "Kaffe som kaffe" säger mina.

Matilda sa...

Ja prova! Jag var också tvungen att göra det bara för att. Visste dock att jag drack kattbajs när jag drack det. Upprepade för mig själv att bönorna tvättats och rostats innan de maldes och fick typ kokande vatten över sig. Så alla eventuella bakterier och bajsrester borde varit borta. Haha!

Och du: Mina kollegor är bäst!

Johanna sa...

Jag dricker inte kaffe på jobbet, helt enkelt för att den ursäkten till kaffe som de serverar här inte känns värt det. Jag GILLAR ju kaffe liksom. Önskar dock att mina kollegor var lite mer som dina. Här dricker de nämligen mjölk med lite kaffe i, inte tvärtom. Skrev om det igår! http://solomag.se/johannafrolander/2011/08/un-kool/

Matilda sa...

Ja, jag läste det. Jävla amatörer till kollegor. Hehe.
Du får starta en egen kaffeklubb med dig själv. Sitta med elektrisk kvarn och hålla på. Snart lär du säkert få folk som kastar långa avundsjuka blickar och vill gå med. Och voila! Du kan dricka gott kaffe på jobbet utan att stå för precis hela kostnaden själv.