Jag och min pojkvän bodde i en liten tvåa när vi blev ihop. Den var 50 kvadratmeter stor (inklusive badrum) och hade bara en enda hel vägg. Alltså, en vägg där det inte fanns fönster eller dörrar, och där hade vi sänggaveln.
I och med att den var så liten hade vi lyft bort alla dörrar, som annars bara var i vägen, vilket gjorde att hela lägenheten blev som ett helt rum.
Mitt i lägenheten stod pojkvännens gamla stereo som han hade köpt när han var 16 år och flyttade hemifrån. Den var som stereor var på den tiden – stor, klumpig, svart – och hade sex likadana stora, klumpiga och svarta högtalare som vi tråcklade in på de få kvadratmetrarna som fanns i lägenheten. Ljudet var därför högt och bra och musiken hördes precis i hela lägenheten.
Stereon var femväxlad och någon gång runt 2002-2005 stoppade jag i fem skivor i den. Fem skivor som sedan blev kvar där i. Som spelades om och om och om och om igen i säkert ett år. De skivorna har än i dag en speciell plats i mitt hjärta.
Yvonne – True Love
N.E.R.D – Fly or die
HIM – And love said no
Titiyo – Come along
Hellacopters – High Visibility
Jag kan alla låtar, älskar alla låtar. Lyssna på dem, de finns på Spotify.
Och ett långt PS. De här skivorna var också flitigt spelade i den stereon:
Infinite Mass – The Face
Red hot chilipeppers – By the way
Stakka Bo – Jr
Nirvana – Nevermind
The Sounds – Living in America
Foo fighters – There is nothing left to lose
The knife – Deep cuts
Hello Saferide – Introducing Hello Saferide
Alla finns förstås representerade på min spellista.
2 kommentarer:
Haha, en LITEN lägenhet på 50 kvadrat..?! Det är en enorm lägenhet!
Nej, den var liten. Jag lovar! Trots kvadratmetrarna.
Den var liksom knäppt planerad och ingenting rymdes. Och som sagt, det fanns inga rena väggar, så det gick inte att ha något på väggarna utan allt var på golvet.
Vi flyttade sedan till en som var åtta kvadratmeter större och jähäklar vilken skillnad det var! Den hade en helt annan planering och kändes typ 20 kvadrat större.
Skicka en kommentar