Mödan med att bygga hus

”Hur mycket finns det att måla egentligen?”
Kollegans fråga är klockren. Svaret är däremot långt ifrån det. För det verkar finnas hur mycket som helst att måla i ett nybyggt hus.
Jag håller nämligen på att flytta in i ett och om bara några dagar är det tänkt att jag ska bo där. Om allt blir klart tills dess vill säga.

För gör man så gott som allt själv utan att ta tjänstledigt blir det många kvällar med målande. Allt för många faktiskt.
Det är nämligen inte bara att måla brädbiten en gång för att få den vit. Den ska kvistlackas helst två gånger, sedan grundmålas noggrant och därefter målas med den riktiga färgen en, två, kanske tre gånger. Och däremellan slipas med fint sandpapper.
Det är precis så långtråkigt som det låter.

Förutom att det är tidsdrygt skapar det andra, mer oväntade problem. Som att man till slut har färg överallt. Oavsett hur mycket lacknafta man skrubbar sig med.
Merparten av mina oömma kläder är nerfläckade, de flesta av mina skor har vita prickar och jag själv börjar se ut som en levande palett, full med färgrester.

Varje gång jag tar någon i hand skäms jag över mina naglar med färgrester både ovanpå och under. Häromdagen drog jag upp tröjärmen under en intervju, men fick genast dra ner den igen eftersom jag hade stora färgfläckar över hela armen.
Och i morse fastnade hårborsten i håret då en stor färgklick tydligen klibbat sig fast sedan jag målade tak. Trots att jag hade duschat två gånger sedan dess.

Men värst av allt var ändå då pojkvännen mitt i allt började gapskratta när han tittade på mig. Då hade jag en stor klick med vit torkad färg som fastnat på framtänderna.
Hädanefter håller jag munnen stängd när jag målar.

Publicerad 22 maj.