Jag längtar tills kvällarna inte enbart är fulla med jobb. Jag längtar efter att få stanna hemma efter middagen och bara kasta sig på soffan. Jag längtar tills blåbrallorna kan gömmas långt bak i garderoben och att den äckliga fleecetröjan jag ständigt har på mig kan kastas med gott samvete.
Jag längtar tills mina händer inte har sår. Jag längtar tills kroppen slutar värka av fysiskt hårt och otympligt arbete. Jag längtar tills mina naglar slutar skiva sig och ha spår efter målarfärg ovanpå och damm inunder.
Jag längtar efter betydelsefulla aktiviteter, som att läsa tidningen ordentligt. Jag längtar tills dagarna består av mer än stiga upp, jobba, äta mat, jobba på huset, sova. Jag längtar efter ett sinne som inte är upptaget med att-göra-listor som aldrig blir kortare.
Jag längtar efter ett färdigt hus.
2 kommentarer:
Amen!!
(önskar samma sak...även om vi ju bor här är det lååångt ifrån klart för det ju...:-()
Usch. Dina ord får mig att tro att vi aaaaaldrig blir färdiga! Är inte ni det blir aldrig vi det. =)
Skicka en kommentar