När himlen är isande blå, solen skiner outtröttligt och trädens musöron mer och mer börjar likna klorofyllstinna löv. Då är allt så jävla bra!
Då är jag glad att jag bor här – på landet. Glad att jag snart kan sitta vid mitt eget hus på bryggan nere vid stranden och dingla med fötterna i vattnet. Livet är härligt!
2 kommentarer:
Hör du, det där låter underbart. Att sitta på bryggan... kan du inte tänka på oss som är kvar uppe i byn då, någon gång i alla fall.
Haha! Nja, jag får se. Kommer visserligen sakna ”byns” liv och rörelse där nere, men tror fördelarna överväger det. =)
Skicka en kommentar