När jag var liten var jag söt. Jag minns en polaroidbild (som väl i stort sett var det som fanns att få tag på då) där jag står i mormor och morfars kök.
Jag har kritvitt hår och nästan ingen lugg eftersom håret framme på skallen inte ville växa. Jag har bruna manchesterbyxor med röda hängslen och en sjuttiotalströja som säkert var arvegods från mina storasystrar. Högst troligen eftersom vi befinner oss på 80-talet när bilden tas.
Jag ler med hela ansiktet och är överlycklig över att få vara hos favoriten morfar. Jag är ungefär två tre år gammal.
Anledningen till att jag kom och tänka på mig själv som liten är ganska långsökt. I dag när jag åkte till jobbet åkte jag förbi ett husbygge. Bara bottenplattan var gjuten och några ensamma takstolar stod i travar bredvid.
Men när jag åkte hem, typ tio timmar senare, stod det ett helt hus där. Pang bom bara.
Och så tänkte jag på när jag var liten och pappa berättade för mamma att man hade ”smällt upp” ett hus lite längre bort på gatan. Pang bom.
Och då sa jag som den självklaraste saken i världen att jag hörde när det smällde. Det retar pappa mig för än i dag.
Jag var söt när jag var liten. Jag sa ju det.
3 kommentarer:
=)
Med den texten kan man inte annat tycka att du är söt nu när du är vuxen också =)!!
Vad sägs föresten om att försöka ses nåt snart igen?? var länge sen igen nu...uschan mej. Jonas o Linas bröllop senast?? Kan det vara så illa....??
Var min kära man som var å smällde upp huset! ;) Om du menar det där i kroklunds korsningen??
Klart du var söt när du var liten! vi är ju släkt och jag var ju söt som liten då måste ju du oxå varit det! :)
Erica: Haha, visst är jag! =)
Och jo! Vi borde ses! Kanske skulle ta och bjuda på middag. I helgen kommer mamma och pappa hit, men kanske nästa helg. Ni kan väl kolla om ni har något speciellt då, så kollar jag med pojkvännen.
Kram!
Tesa: Sotlugg och linlugg = snyggingar.
Såg att det var bilar från mannens företag där så jag misstänkte att han kanske var där.
Fråga om han hörde när det smällde?
Skicka en kommentar