Jag menar inte att klaga. Har egentligen inget att klaga på. Har bara en känsla av att jag är ingenting.
Gamla bekantskaper är framgångsrika. Skriver i DN och är hyllade till tusen. Andra gör kometkarriär och kör om mig i ett kick. Själv tar jag ett steg tillbaka.
Andra skriver böcker. Jag kan inte skriva. Jag kan inte ens skriva ett litet kåseri. Jag kan bara skriva nyheter numera. Och inte ens det gör jag på något bättre sätt än andra.
Vill på intet sätt klanka ner på mig själv, jag vet att jag är halvbra på mycket. Har en bredd. Kan göra många olika saker och få dem ganska bra. Bättre än andra till och med.
Men det jag saknar är att vara stjärnan. Jag blir liksom aldrig mer än medelmåttig. Kommer aldrig bli DEN bästa.
Har i och för sig aldrig försökt lansera mig själv. Har inget sug efter att vara känd. Jag har mera en önskan om att träget arbete, envetet skrivande kunde få folk att reagera. Se mig, mitt namn i spalterna. Tycka att jag var bra.
I stället är jag ingenting. En i raden.
5 kommentarer:
FEEEEL!!!!!!!!!!!
Du är Matilda!! DEN bästaste Matilda o det är fanemej ingen annan som är lika bra på det som du är!!!!!!!
...o jag vet ej varför jag inte sagt det innan - men jag älskar dina "gluggar"!!Och du är en av de roligaste bloggarna att ta del av...
Så glöm att du ingenting sku va!!!
Men när skulle du känna att du dög Matilda? Att Du räknades? Om du skrev förstasidestoff i DN? Har man kommit ett snäpp upp vill man oftast bara ännu ett högre till. Kanske är det något på insidan du borde bearbeta först om du känner dej otillräcklig? Eftersom det inte är någon som sagt det åt dej, det är din helt egna tanke bara..
Erica: Vad snäll du är. Jag vet att jag är världens bästa jag. Det är inte det. Jag är bara ingen stjärna, och detta inlägget är bara ett konstaterande att jag aldrig kommer att bli det.
Mille: Jag tror att du missförstått mig. Jag vet visst att jag duger, jag duger jättebra! Och det är det som är problemet – att jag duger. Jag vill ju vara bäst ju! =) Men det blir jag nog aldrig.
Och ja, förstasidan på DN, då skulle jag känna mig nöjd. =)
Och bara så ni vet: Jag är inte jättejättebesviken över att inte vara bäst. Ibland duger man bra att vara halvbra. Ibland suger det... =)
Jag stressar dock inte upp över för att jag inte är bäst, vilken press man skulle känna att alltid måsta hålla måttet! :) Nej medelmåttigt ÄR bäst ^^
Mille: Har du ingen tävlingsinstinkt alls eller? Hahaha! =)
Bäst är fortfarande bäst.
Skicka en kommentar