Eftersom jag inte minns så mycket från lördagen har jag faktiskt nästan ingen ångest alls. Sa säkert en massa dumt, men så länge man inte minns det gör det ju inget.
Men det var inte den ångesten jag skulle skriva om. Utan ångesten över ett hem som är i kaos. Det ser så hemskt ut. Det är drivor med skit överallt. Ölburkar, snapsglas och annan skit från i lördags. Hela hallen är full i skor och väskor efter pojkvännens jakt och min klädångest i lördags.
På vardagsrumsbordet står det tallrikar med halväten mat. Från i går då vi båda låg bakis på soffan. I sovrummet ser det ut som andra världskriget. Kläder överallt och i min säng är lakanet som en korv och täcket har nästan helt glidit ur påslakanet.
Och så köket då. Smulor, skräp, hundhår. Och disk disk disk.
Men vet ni?! Trots det förbannade kaoset skäms jag inte. I dag kom kommunens vaktmästare och en elkille hit för att kolla på vår köksfläkt. De fick sicksacka sig fram till fläkten och sedan stå och jobba i disken.
Och hur jag än kände efter så kände jag ingen ångest. Inget ont i magen. Ingenting. Jag har slutat lägga omänskliga krav på mig själv! Kan inte vara gladare.
Jobbar man mycket, bygger ett hus, har två djur och försöker att umgås med sina vänner finns det inte så mycket tid över till städande. Och tycker folk att man är dum i huvudet för det får de tycka det. Basta.
4 kommentarer:
Bra Matilda! Det som skulle vara ännu bättre är om du kommer hit till jobbet så jag kan flåsa dej i nacken.
/Marika
Nu är jag här! Flåsa på bara!
bra där! :)
Egon: Skitbra! Bort med sinnessjuka krav! Jag är bara en ensam stackars människa. Klarar inte allt.
Skicka en kommentar