Finns det inget ord hittar man på ett

Ibland undrar jag om jag verkligen arbetar med ord. Det kan nämligen vara svårt att tro att jag åtta timmar om dagen använder mig av dem på ett fullt förståeligt sätt.
Som tur är inträffar gångerna då jag tvivlar inte särskilt ofta när jag jobbar. Snarare när jag har jobbat mycket och intensivt och äntligen blir ledig.
Jag pratar om att tappa orden. Jag fastnar mitt i meningarna och börjar stamma och staka mig. Hostar och harklar mig. Jag stampar i marken, frustar och stånkar. Men kommer ändå inte på det ord jag söker.
Det behöver inte vara encyklopedi, subsidaritetsprincip eller ambivalent som försvinner. Det kan lika gärna vara enkla ord.

Ibland går det så bra att jag hittar en synonym eller ett ord som fungerar lika bra. Det saknade ordet kappa blir jacka.
Ibland kommer ett ord som låter ungefär likadant, som till exempel patent och potent. Den situationen ställer till med betydligt mer förvirring än den första.
Men ibland går det inte ens så bra. Då kortsluter sig skallen och det finns inte kvar ens en tillstymmelse till det ord jag ville ha sagt. Helt blankt.
Det är då kreativiteten börjar på riktigt. Det är då jag börjar hitta på ord. Ett par stövlar kan till exempel blir långskor, som fortfarande tydligt förklarar vad jag menar.

Men den allra värsta situationen är när jag helt sonika byter ut ordet mot ett annat helt felaktigt ord som inte alls har med saken att göra. Och detta sker också oftast utan att jag själv reagerar – förrän det är för sent.
En klassiker som mina vänner än i dag skrattar åt är när jag skulle be om en påse och som den självklaraste saken i världen bad om en spade. Det är bara att konstatera: Det är inte lätt med ord.

Publicerad 4 oktober 2008.