I helgen frågade en 20-årig kille mig om det inte var dags för mig och pojkvännen att skaffa barn snart. Han tyckte nog att vid 26 borde man ha börjat tänka i de banorna.
Och visst har jag tänkt i de banorna, förklarade jag, och insett att det inte är dags än. Inte ÄN, som sagt. Jag har nämligen mycket kvar att göra innan jag skaffar barn.
Typ att sluta vara ett barn själv.
Lite senare berättade jag för killen att min syster med man och två barn var till oss förra helgen. Då undrade han om jag och pojkvännen inte blev baby-sjuka när vi hade en baby hemma hos oss.
Pojkvännen nickade febrilt och utbrast: ”Åh, jo. Smilla är världens sötaste och jag skulle kunna sno henne på en gång!”
Och jag då? Hmm, jag svepte ölen.
6 kommentarer:
Jag har 2 barn som går att låna ifall ni vill testa på familjelivet =)
David kunde väl ha skaffat barn dagen ni träffades han... den karln är ju inga barnkär!
Ge mannen din va han vill ha nu Tilda! ;D
haha! ge tilda killen de han vill ha! du e rolig du miss mille :D
men va ska ja säga, skaffar unge efter att ha varit tillsamamns i 2 månader.. hmm...
eller, den e ju int skaffad än, men på jäsning iaf.
ta den tid du behöver du matilda, man ska int skaffa barn innan de känns rätt tycker ja :D
Barn, schmarn. Hur ska man hinna med annat i livet om man jämnt har en avkomma hängande i kjolarna (läs: byxbenen)?
Bra jobbat med skyfallet i dagens tidning!
Alexandra: Pojkvännen är säkert sugen på att låna dina barn. Och jo, han kunde skaffat ett fotbollslag vid det här laget.
Dramaqueen: hahaha. It takes two to tango.
åsa: Precis så! Jag tänker låta det ta så lång tid det krävs och lite till....
malin: Just det, med en massa barn i kjolarna hinner man inte så mycket. Det blir i alla fall svårare att gå...
Malin: jag glömde säga tack!!
Skicka en kommentar