Gah. På några dagar i april lyckades jag och pojkvännen bränna el för en ansenlig summa pengar.
Ungefär som sju luncher som man äter ute. Eller som tio drinkar på krogen. Eller som 500 blyertspennor. Eller som en tolftedels Kitchen Aid-matberedare. Eller som ett par röda jeans och sex par strumpor. Eller som en ny matta till vardagsrummet plus bensinen till bilen för att åka och köpa den.
Med andra ord: Alldeles för mycket pengar.
Vi kommer inte ha råd att bo i lägenheten. Vi kommer i alla fall inte kunna köra diskmaskinen. Inte heller köra tvättmaskinen. Och absolut inte den elslukande torktumlaren.
Frysboxen får vi också dra ur. Att bada bastu kommer att ske vid jul och midsommar – aldrig annars. Och värme? – Det får vi fixa genom att krama varandra eller att ha gympapass i vardagsrummet (med sockar på förstås).
Datorn lär också få ta en paus. Snål-bloggande får det lov att bli i fortsättningen, det vill säga att blogga från jobbet.
Eller ja, jag kan lika gärna ta och bli en eremit. Sitta och vagga i fosterställning med pälsoverall och tycka synd om mig själv. Göra upp en eld av vardagsrumssoffan för att få värme. Odla skägg. Låta håret växa. Bygga en koja och flytta ut i skogen där en elektrisk pryl och ordet EL aldrig kommer att få existera.
Hmm... någonstans bar det för långt iväg. Men dyrt var det. Åt helvete för dyrt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar