Hamnade på en blogg genom en blogg genom en blogg genom en blogg som hade länkat till den bloggen jag hamnade på, eller något sådant.
Personen som ägde bloggen skrev om sitt skrivande. Skrev om kärleken till orden. Skrev om drömmen om att bli journalist, drömmen om att bli författare, drömmen om att få arbeta med att skriva. Allt skrevs med ett levande språk. Personen målade med orden och utnyttjade varje millimeter av bloggen på ett beundransvärt sätt.
Texterna var ganska långa, men det gjorde inget. Jag slukade dem en efter en i alla fall. En del var verkliga, andra påhittade noveller. Orden låg uppdukade på en tallrik bara för läsarna att slafsa i sig.
Det gick förvånadsvärt enkelt. Serverar man på ett bra sätt fångas läsarna. Har man en kärlek för språket har man dem, läsarna.
Jag fick ont i magen. Det där var jag för tio år sedan. Jag älskade orden. Jag älskade språket. Mina formuleringar, mina vändningar, mitt levande språk och mina målande ord.
I dag är de borta. Jag kan inte längre. Jag har tappat kärleken. Jag blir aldrig författare.
9 kommentarer:
Slirade du in hos Nederbird? Jag blir sugen på att författa en bok varje gång jag är inne hos honom.
Säg aldrig aldrig.
Du kanske har för stora krav på dig själv ?. Varenda text man får ur sig behöver inte vara "fantastiska" mästerverk.
Om du ger dig f-n på det !. Så visst kan du bli en författare. :)
malin: Mitt i prick! Hur fan visste du det?
Visst ger han ett otroligt sug...
ellen: Sant sant. Man ska aldrig säga aldrig. Livets vägar är outgrundliga.
rollx: Har en människa inte alltid för höga krav på sig själv? Men jag skulle vara nöjd om några texter jag lämnar efter mig var ett fantastiskt mästerverk...
Fast du har rätt: Ger jag mig fan på det går det nog. Jag kan ju bokstavera och skriva. Då borde det inte vara en omöjlighet. Tack för peppningen!
För att jag följt honom ett tag och du ju prickade in honom i din beskrivning så exakt att jag hade svårt att tro att det skulle vara någon annan =)
Nej fan, vad tråkigt svar. Jag ändrar det till: "För att jag är lite synsk och bäst i världen!"
och jag kan ärligt säga att jag stör mig lite på det här med romantiserandet av författarskapet, att man ska bli författare om man gillar att skriva. det går att skriva utan att bli författare. jag tror att det hindrar, om man har det som mål. inte för att man inte får ha det som mål, men du förstår säkert vad jag menar. och det är där jag tror att bloggen fyller ett tomrum, iaf för mig. här kan jag skriva utan att vara författare och ändå svänga mina ord.
Jag håller lite med Egon.. Jag har inga som helst planer på att börja författa.. men att skriva just sånt här, gör ju att jag får uttrycka mej själv på det sättet jag kan. om folk orkar läsa det, eller ens förstår mej är en annan sak. jag skriver för mig.
Malin: Okej, jag tror på det sista svaret. =)
Egon: Jag ser det inte som att författandet är romantiserat, du måste missförstått mig. Sedan jag lärde mig att skriva ville jag bli författare, och kan i dag bara konstatera att jag aldrig kommer att bli.
Dessutom måste jag påpeka att inlägget inte på något vis var bittert, deprimerat eller fullt av ångest. Snarare av beundran för andras ord och självironi.
Dramaqueen: Jag ”älskar” också bloggen. Att få skriva av sig och ordbajsa helt fritt, utan grammatiska regler eller andra hämmande regler man har...
Skicka en kommentar