Jag blir löjligt poetiskt vid den här tiden på året. Våren och försommaren får mig att tänka på nytt liv, nytt hopp, spirande växtlighet och lätta sinnen.
Varje dag den här veckan har jag varit alldeles salig när jag har kommit på jobb. Bilresan är just nu alldeles ljuvlig.
I går kväll när jag slutade jobbet var det om möjligt ännu vackrare än det varit på förmiddagarna. Solen höll på att gå ned och dalarna som är fulla med äppelträd var färgade i vitt och rosa av de miljontals miljarder äppelblom som pryder träden just precis nu.
Och i en gammal naturfotosjäl, som jag trots allt har, började det rycka och knycka. Tror baske mig att jag ska damma av kameran och gå ut och fotografera i dag.
2 kommentarer:
Läckert äpple :D
Dramaqueen: Visst är det! Jag är dock inte fotografen...
Skicka en kommentar