Satt så sent som för några dagar sedan och diskuterade namn på barn. Jag har, till skillnad från många andra i min ålder, inte funderat hela livet på vad mina barn ska heta. Någon gång har jag sagt att ett namn är fint, men aldrig beslutat mig för att DET ska mina ättlingar heta.
Tycker nämligen att det där med namn är åt skogen för svårt. Jag menar, hur ska jag, en simpel människa, bestämma vad en annan människa ska heta resten av livet? Hur vet man vilket namn man ska välja? Tänk om ungen till exempel hatar Elsbieta som jag hypotetiskt i ett svagt ögonblick hade valt.
Eller, växer man kanske in i sitt namn? Att oavsett vad föräldrarna hade döpt mig till så hade jag varit nöjd och tillfreds med det. Jag vet inte.
Eller är det kanske en kraft, som en gammal "New age"-kollega till mig en gång förklarade? Att föräldrarna fick som ett tecken från högre makter vad barnet skulle heta och att namnet sedan talade om vad personen skulle utföra i sitt liv. Hon förklarade att det var därför många föräldrar bytte det tilltänkta namnet när de såg barnet.
Hon sa att jag var född som en Matilda och att bokstäverna motsvarade speciella saker som jag skulle genomföra. Hon sa förresten också att jag hade hetat Magdalena i ett tidigare liv. I alla fall är tanken ganska häftig.
Hur som helst. I DN skriver de om en tvist mellan Skatteverket och ett par vars barn heter Metallica.
Jag vet inte vad jag ska tycka om det, är det okej att döpa sitt barn till vad som helst egentligen? Har man inget ansvar för barnets välmående i framtiden?
Jag skulle nog därför inte döpa min son till Dick i den internationella världen vi lever i idag. Jag skulle troligtvis inte heller döpa min dotter till Britta eftersom det rimmar väldigt tydligt på fitta.
Och heter ett barn till exempel Guldstjärna, Tulpan, Solstråle, Metallica, Tröja eller något annat som förknippas med något helt annat finns det risk att de blir retade på samma vis som Britta-fitta.
Men å andra sidan är udda annorlunda namn roligt och jag måste säga att jag överlag är väldigt namnliberal.
Som min alldeles nyfödda kusin som fick namnet Elvis, utan att min moster och hennes man är Elvisfans. Namnet var coolt helt enkelt och lillkillen VAR en Elvis och jag gillar det. Så man kanske bör man acceptera Metallica också? Jag vet som sagt inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar