När tar jag rätt avtagsväg?

Det är riktigt ovant att bo någon annanstans än där jag tillbringat de senaste fem och ett halvt åren.
Varje morgon när jag vaknar undrar jag var tusan jag befinner mig innan poletten trillar ned. Just ja, jag har flyttat.
Varje dag när jag kommer hem från jobbet måste jag tvärnita för att inte missa avtagsvägen som går till lägenheten där jag nu bor. Bilen vill liksom fortsätta framåt av gammal vana. Ta nästa avtagsväg.

Nätterna igenom sover jag oroligt. Vaknar av kylens droppande läte och att något på taket knakar till. Ljuden är obekanta, nya, underliga.
På dagarna går jag och funderar på vad jag ska göra. Går fram och tillbaka i nya lägenheten utan att slå mig till ro. Vad gör man när man bor egentligen? Vad gjorde jag i den gamla lägenheten?

Katten, återigen katten, hittar heller inte hem. I går hittade pojkvännen henne halvvägs mellan båda lägenheterna, vettskrämd och vilse. Jag fick gå hela vägen med henne och locka henne in till nya lägenheten eftersom hon efter förra veckans skräckfärd i bil vägrar gå in i en igen.

När ska vi vänja oss vid att ha flyttat? När kommer katten och jag att hitta hem? Eller hem förresten, när kommer jag känna att det här är mitt hem?