Vuxenpoäng

Det finns två saker här i världen som ger mig ångest. Vilka två det är kan säkert ni som har läst min blogg länge lista ut.
Just det - träning och att bli vuxen.
I dag kom jag på mig själv med att ha blivit ett snäpp vuxnare. Eller flera snäpp kanske. Jag har köpt en skiva men Monica Zetterlund och märker att jag kan nästan alla texter. Vuxen - javisst!

Men för att motverka det hela så spelar jag barn. Märker att jag är störig på jobbet, märker att jag som i tonårstrots vägrar göra vissa grejer av princip, märker att jag pratar högt och brett om allt möjligt och märker att det svart/vita-tänket man har när man är ung har kommit tillbaka. Allt detta tyder bara på en sak: Att jag är vuxen men vägrar inse fakta.

I ett sista hopp försökte jag göra ett test som kunde motbevisa mina farhågor. Testet hette "Hur vuxen är du?".
Glad och lite spänd av förväntan klickade jag i svar efter svar. Jo jag har en bil, men en liten sådan. Jo jag har lån, men bara studielån. Jag har en dagstidning i och med att jag jobbar på en och har även husdjur, två odågor till och med.
Började ana oråd där. Märkte att jag svarade ja på alltför många frågor.
Haha, tänkte jag sen. Jag betalar inte tv-licensen och tackar inte för senast. Jag är nog ung ändå. Ung på riktigt alltså.

Sen kom dödsdomen. DU HAR 22 POÄNG.
22 poäng är visserligen 16 poäng mindre än den som hade högst i dag. Det är visserligen 20 poäng mindre än den som hade högst den här veckan.
MEN, nu till det stora MEN:et, 22 poäng är fortfarande 2,9 poäng över det kvinnliga medeltalet. Fortfarande 4,4 poäng över det manliga medeltalet.
Och fortfarande för mycket. Jag är gammal. Snyft snyft snyft. Eller är jag inte? Vad får ni? Är ni äldre än mig? Snälla.... få mer poäng än mig... snälla...