En förklaring, tack

Publicerad i går:

Brist på vad då?

När jag läste hemkunskap i högstadiet lärde jag mig att stryka skjortor på rätt sätt, hur många sockerbitar det finns i en 1,5 liters läsk, när man ska ha i diskmedlet i vattnet för att det inte ska bli för mycket lödder och en massa annat nyttigt.
En sak som har fastnat lite hårdare är kostcirkeln och hur kroppen behöver olika sorters mat och olika ämnen för att må bra.
Jag kommer ihåg att folsyra är en B-vitamin, att järnrik mat till exempel är broccoli och spenat och att en tredjedel av tallriken ska bestå av grönsaker.

I ett senare skede fick jag också höra att kroppen automatiskt säger till om det saknar något.
Vill du med allt våld ha spenat till middag är det uppenbarligen något i kroppen som ropar efter järn. Kan du inte gå förbi berget med apelsiner vid fruktdisken utan att norpa åt dig några vill kroppen ha C-vitamin. Och ignorerar du kroppens första signaler tar det inte lång tid innan till exempel järnbristen har gjort dig trött.
Denna kunskap har jag tagit fasta på. Dagen efter en fest häller jag i mig salta saker och mängder med vatten eftersom både min kropp och skalle ropar efter det.

Men nu till problemet. Den senaste tiden har min kropps signaler varit ur balans. Grönsakerna den brukar ropa efter vill den inte alls ha. Och kurret i magen som brukar uppstå när jag ser en läcker sallad har helt uteblivit.
I stället ropar kroppen efter pizza och korv. Näsan har blivit inställd på att känna pizzalukt på flera kilometers avstånd och vid åsynen av en korvdisk eller korvkiosk styr kroppen automatiskt stegen dit. Ölkorv, medwurst, falukorv, wienerkorv eller starka chorizokorvar, det spelar ingen roll, min kropp vill ha alla sorter. Allra helst på en pizza.

Och nu undrar jag bara vad tusan jag har brist på? Fett, flott och överblivna grisrester stoppade i ett skinn ingår ju inte i kroppens naturliga näringsbehov.